Vad är Teosofi
Teosofi betyder Gudomlig Visdom. Ordet kommer från Theos som betyder Gudomlig och Sophia som betyder Visdom. Den grundläggande idéen är att den Gudomliga Visdomen genomsyrar kosmos, naturen och människan. När vi betraktar Universums storslagenhet och Naturens utsökta skönhet och förfining kan vi förnimma närvaron av ett oförklarbart Medvetande, Intelligens och Energi. Forntida civilisationer som de indiska, kinesiska, egyptiska och de ursprungsbefolkningar som fanns före modern tid, dyrkade det översinnliga inom naturen snarare än en personlig Gud. Det Gudomliga inom naturen och människan blir mer begripligt genom metaforiska uttryck som den Andliga Solen än genom bilder av en människolik skapare. Mottot för den moderna Teosofiska Rörelsen är ” Det finns ingen Religion högre än Sanningen.”
Andlig Vetenskap
Teosofia är den Tidlösa Visdomen. Den har fått olika benämningar inom olika traditioner. Gupta Vidya, Sanatana Dharma, den Tidlösa Filosofin, den Esoteriska Traditionen och Mystikernas Visdom, för att nämna ett fåtal, utgör alla exempel på denna Visdomstradition. Forntida folk betraktade förfiningen av mänskligt medvetande som en andlig vetenskap. Faktum är att hela idén med dagens moderna vetenskapliga metoder, kommer från gamla andliga traditioner. Metoden går ut på att göra experiment som är möjliga att upprepa. Experimenten ska också gå att verifiera genom att jämföra ens egna experiment med andras. Denna mycket gamla vetenskapliga metod hämtad från andliga traditioner var särskilt vanlig i öst, men man kan även finna den i Europa bland Pythagoréerna och Platonikerna i det antika Grekland. Strävan efter att upptäcka grunden för det egna medvetandet och tillvaron, förståelsen för naturens intrikata cykler och insikten om den kedja av orsak och verkan som ligger till grund för det egna livet, utgör alla delar av en andlig vetenskap.
En oändlig utvecklingspotential
En av de mest djupgående teosofiska föreställningarna som lyfts fram inom bland annat den antika grekiska traditionen, är att människan utgör ett mikrokosmos av makrokosmos.
Universum speglar sig själv i alla sina delar. En del matematiker har sedan några årtionden tillbaka utvecklat matematiska beräkningar för att skapa vad de kallar fraktaler. Fraktaler betraktas som oändligt komplexa mönster vilka upprepar sig i stort och smått, i varierande skala. Inom teosofin används sinnebilden av fraktaler som en metafor för att skildra att allt i universum upprepar sina mönster och processer, i stor som i liten skala. Ingen annanstans framstår detta mer dramatiskt än inom människan själv. Teosofin för fram tanken att kosmos, naturen och människan alla är sjufaldiga och att de återspeglar varandra. Denna storslagna tanke lägger grunden för den inspirerande hypotesen att människan har en oändlig utvecklingspotential. Människan— snarare än att vara en vilseledd syndare eller ett avancerat djur — är faktiskt ett självmedvetet sinne och hjärta med förmågan att styra och utforma sin egen andliga utveckling mot upplysning. Ordet ”människa” kommer från det gamla sanskritordet manas som på engelska delvis motsvaras av mind, eller på svenska: att besitta ett sinne med tanke- och insiktsförmåga. Genom detta sinnes, känslans och hjärtats kraft tydliggör Visdomstraditionen människans obegränsade förmåga till oändlig utveckling. Individer som har ökat sin medvetenhet om naturens inre verksamhetsområden hedrades med olika titlar som adepter, mahatmor, hierofanter och shamaner, beroende på vilken kultur de kom från.
Solidaritetens Religion
Varje religiös, filosofisk eller andlig tradition av någon betydelse, tydliggör att allt liv är ett, att allt på alla nivåer är sammanlänkat och hör ihop. Det finns en inneboende Enhet där ingen del utelämnas. Buddha lär att tanken om ett separat jag, skiljt från allt annat, är den största av alla illusioner. Den utgör i själva verket grunden för allt mänskligt lidande. Jesus vädjar till människorna att älska varandra. Lao-Tzu påtalar att den vise inte betraktar sig själv som avskild från andra utan snarare som ett med alla. Mänsklig solidaritet utgör en av teosofins viktigaste punkter. Alla män och kvinnor är väsentligen bröder och systrar. Vi är, trots alla tecken som verkar visa motsatsen, faktiskt utan undantag, en gemensam familj. Teosofin menar också att man även ska respektera och värna om alla levande väsen eftersom vi alla är uttryck för ett och samma gudomliga medvetande. H.P. Blavatskys huvudsakliga verk med titeln Den hemliga läran fastslår “alla själars grundläggande identitet med den Universella Översjälen”. Utifrån denna grundidé inom visdomsreligionen, uttrycker alla trovärdiga stora lärare från alla epoker och traditioner tydligt att vi ska hysa medkänsla, kärlek och respekt för våra medmänniskor. Inte bara det, de insisterar på att vi ska leva med samma vördnad för allt som lever och andas. Mänskligheten är inte separat eller står ovanför naturen, utan en integrerad del av den.
Tidsåldrarnas Visdom
Teosofin för inte fram några nyheter. Den är lika gammal som människan själv. Mänsklighetens stora lärare särskilt i öst, har pekat på forntida civilisationer som är betydligt äldre än de stora egyptiska, indiska och kinesiska civilisationerna i det förflutna. En stor del av H.P. Blavatskys huvudsakliga verk med titeln Den hemliga läran ägnas åt att avslöja de gemensamma idéerna i en ursprungslära som fördes vidare från generation till generation i den antika världen. Dessa idéer uttrycktes på olika sätt och i olika former, men det är i grunden samma kunskap. Denna kunskap är en syntetisk helhet som utgör den gudomliga visdomen och som intuitiva individer kan förnimma, genom tillvarons sanna natur. Dessa idéer har både sin esoteriska och exoteriska dimension som gradvis kan förnimmas av sökare efter andlig visdom, i den mån de kan omsätta den gudomliga etiken i sitt vardagsliv. Uttryckt med andra ord; är ett liv av medkänsla med alla förnimmande varelser detsamma som applicerad metafysik.
Problemlösningar för vår samtid
De teser som historiens stora lärare — exempelvis Jesus, Krishna, Buddha, Platon, Muhammed, Hypathia och många andra — har fört fram, har universell och evig relevans. Rätt förstådd adresserar den gudomliga visdomen alla de problem som mänskligheten står inför. Teosofin anser sig ha en lösning för varje situation, problem, strid eller fråga som plågar samhället och individen och dessa lösningar står att finna i universella principer. Det är därför inte ett universalmedel som ger enkla svar och lösningar, utförda i en handvändning. I stället pekar Teosofin på de grundläggande idéerna om Karma och Reinkarnation som förklarar det mänskliga livets många svårigheter och ojämlikheter. Dessa principer, om korrekt uppfattade, utgör en nödvändighet för att åstadkomma en läkning av mänskligt lidande. Varje problem har en inre orsak som går att förklara och lösa med visdom och upprättandet av nya cykliska förlopp vilka kan leda till andlig utveckling och balans.
Framtidens Civilisation
Enligt teosofin företar sig mänskligheten en evig pilgrimsfärd. Den teosofiska rörelsen har som en av sina centrala punkter att föreställa sig och lägga grunden för en ständigt utvecklande och mer upplyst civilisation i framtiden. Bibeln säger i Ordspråksboken: “Så som en människa tänker, så skall hon också vara.” För att skapa framtidens civilisation måste vi först kunna föreställa och tänka oss den. Forntida visdom lägger stor vikt vid begreppet reinkarnation och karma, vilket innebär att vilka ansträngningar i god riktning vi än gör nu under denna livstid, kommer att bära god frukt i framtiden. De som studerar teosofi försöker att så välgörande frön som kan bidra till framtida generationers välgång.
Sökandet efter sanning
Mottot för den moderna teosofiska rörelsen är ”Det finns ingen religion högre än sanningen”. Kärleken till visdom (filosofia=filosofi) bygger på sökandet efter sanning. Teosofin är inte ett trossystem. Det är snarare ett kunskapssystem och därför styr sanningen — eller satya som dess motsvarighet på sanskrit lyder — över allting. Sanningen, i sig, är bortom formulering och kan inte kapslas in eller inneslutas i nedskrivna ord. Varje uttryck för den, oavsett hur trogen det är, förblir ofullständigt. “Sanningen älskar frågor” är ett talesätt och därför är i teosofiska kretsar utmanandet av idéer och uppfattningar och ifrågasättande av antaganden, inte bara välkomna, utan uppmuntras. Sökaren vill finna sanningen och ingenting annat än sanningen och välkomnar därför alla idéer och utmaningar som kan klargöra och förfina ens förståelse av den.
Strävandet efter upplysning
Ett av teosofins centrala begrepp är människans oändliga utvecklingspotential. Människan är i huvudsak en reflektion av universum som helhet.Den nutida tendensen till splittring och uppdelning av vår identitet, vår djupa självcentrering och materialism blockerar alla våra framsteg mot högre nivåer av upplysning. Upplysta människor har behärskat sina sinnen och sin natur i en sådan utsträckning att sammanlänkandet av allt liv, naturens rytmer och flöden, samt händelsernas djupare mening, blivit levande verkligheter. Denna intention representerar det mänskliga hjärtats djupaste längtan. Att göra framsteg i inkarnation efter inkarnation och att hjälpa andra på vägen utgör det grundläggande syftet för våra liv.
Tankefrihet
“I slutändan är ingenting heligt utom den egna tankeverksamhetens integritet”, påminner oss den amerikanska författaren och filosofen Ralph Waldo Emerson. Teosofin handlar om att vi gör egna oberoende undersökningar av oss själva och företeelser omkring oss. Strävan efter visdom kräver ett fritt tänkande. Varje människa måste komma till rätta med den värld och det universum de lever i, genom egna erfarenheter, resonemangskraft och intuition. Det är möjligt att vara oense med andra människor utan att vara otrevlig mot dem. Att försöka sätta sig in i hur andra människor tänker, som ser saker annorlunda än vi själva, breddar vår förståelse, samtidigt som vi respekterar den tankefrihet som vi själva värnar om. I Teosofin ställs inga krav på att vi ska tro på något speciellt, med möjligtvis undantaget om tron på ett universellt broder- och systerskap.
Meditation
“O, Arjuna, bestäm dig för att bli en meditationens människa.” Detta är en av de centrala förmaningarna i den antika indiska boken Bhagavad gita, som betyder Herrens sång. Meditation är centralt för det andliga livet och kan ta sig många former beroende på individens personlighet. I grund och botten innebär meditation att man riktar blicken inåt mot det egna medvetandet. I det stora sökandet innebär detta en strävan att nå upp till Självet inom sig. I det avseendet kan detta betraktas som en helig akt. Teosofin erbjuder inga formler eller universalmedel för meditation. Patanjalis yoga sutras erbjuder säkra och sunda riktlinjer för sökaren, men i huvudsak måste varje individ göra sina egna erfarenheter, lyssna på sitt hjärta och välja sin egen väg. Förutom Bhagavad-gita är den banbrytande boken Tystnadens röst ovärderlig för att utveckla det rätta motivet och den rätta filosofiska grunden för meditation. Alla mänsklighetens stora skrifter och heliga texter erbjuder vägvisare för meditation, oavsett om det gäller Bergspredikan, Koranen eller Tao Te Ching.
Själv-studier
Själv-studier innebär inom teosofin att man genom själv-reflektion försöker att vara helt ärlig mot sig själv. Varje människa är kapten på den egna skutan. Men detta kräver att vi som pilgrims-själar, korrigerar kursen när så behövs. De som studerar teosofi ser själv-reflektion och meditation som två sidor av samma mynt. Båda kräver perspektiv bortom det personliga; ett visst hälsosamt avstånd för att kunna få en vidare syn på sig själv. Om vi ska upplösa föreställningarna om ett avskilt jag och dess följeslagare; själviskhet, som är så djuprotade i oss, måste vi utvärdera våra tankar, handlingar och motiv utan censur. Detta är mycket svårt, men vem har påstått att behärskningen av den egna mänskliga naturen skall vara lätt? Det finns ett element av ädelhet i denna strävan.
Altruism
Teosofin står för den högsta och mest hedervärda etik som kan sammanfattas med ett ord: altruism. Det är den självvalda handlingen att osjälviskt sätta andras bästa före sitt eget. Mänskligt liv visar många exempel på detta, förhållandet mellan förälder och barn, lärare och elev och så vidare. Att göra detta till ett etiskt ideal som överträffar alla själviska önskningar, vägleder alla våra relationer, styr alla våra val och motiveras av en djup känsla av enhet, utgör den visa människans moraliska tillstånd, ett tillstånd som alla sanna teosofistuderande strävar att uppnå.
Allestädes närvarande gudomlighet
I de antika kulturernas mystiska skolor var gudsbegreppet alltid abstrakt och aldrig antropomorft. Tanken om Gud varierar från kultur till kultur och kanske från individ till individ. I sanning var ursprungsbefolkningens och antika kulturers andliga traditioner definitivt polyteistiska. Nyckelidén är att universum är hemmet för en konstellation av intelligenta och halvintelligenta varelser på metafysiska plan, men de är alla under en gemensam LAG och kommer från en gemensam Källa. Ofta fick dessa metafysiska intelligenskrafter som tränger in i den fysiska världen former och symboler kopplade till den naturliga världen för att göra dem mer tillgängliga. Men enligt den mest djupgående läran var gudomligheten allestädes närvarande, transcendental, universell och allestädes närvarande. Som en följd: allt är heligt eller ingenting är det.
Lagarna om Karma och Reinkarnation
Universum är INTE en slumpmässig samstämmighet av atomer som den materiella vetenskapen för fram. Universum är ett lagbundet kosmos som bevisas i den häpnadsväckande organisatoriska skönheten hos en enda människokropp och dess ordnade 30-40 biljoner celler. Lagarna som styr livet består i slutändan cykler, cykler av orsak och verkan, cykler av födelse och död, cykler av evolution och involution, en kosmisk dans mellan Ande och Materia. Karma är den opersonliga lagen om orsak och verkan som styr naturen. Dess mänskliga moraliska motsvarighet uttrycks av Jesus i frasen, “Som ni sår, så skall ni skörda” Reinkarnation är karma-doktrinen tvillinglära som pekar på själens enorma pilgrimsfärd på sin resa till självförverkligande. Cykeln av liv och död har inget slut. Orsaker som satts igång i ett liv överförs till framtida verkningar.
Den Mänskliga Pilgrimsfärden
Syftet med själens ofantliga pilgrimsfärd, är att utvecklas, växa, lära sig och i allt högre grad utveckla sin medkänsla och fördjupa sin identitet med allt som lever. Om människan är ett mikrokosmos av makrokosmos, som de gamla grekerna förkunnade, så är den mänskliga pilgrimsfärden inget mindre än äventyret att avslöja livets alla mysterier, kanske det ena efter det andra. Det är absurt att tro att ett sådant sökande skulle kunna begränsa sig till ett enstaka kort människoliv. Därför är reinkarnation en central idé inom teosofin Tanken att vi skördar vad vi sår från liv till liv, inte att betrakta som eller belöning utan främst som möjligheter för att lära. Det är viktigt att notera att denna pilgrimsfärd omfattar hela mänskligheten och aldrig bara en eller annan grupp. Den gamla buddhistiska föreställningen om en Bodhisattva innebär en varelse som inte vilar förrän hela mänskligheten blir upplyst.
Naturens visdom
Teosofin skulle också kunna beskrivas som naturens filosofi. För att vara ännu mer exakt den Nominella Naturen. De stora civilisationerna från det förflutna hämtade sin inspiration och vishet från naturen. Solens och månens cykler, zodiaken, fåglarnas vandringsmönster, ekosystemets sammanlänkade natur har inspirerat människor genom alla tider. Naturen har både en utsökt harmonisk och vacker yttre sida och en synnerligen klok och enhetlig inre sida. Allt en människa behöver veta för att leva ett bra liv kan hittas genom att lyssna, observera och vörda naturen. Naturen är förkroppsligandet av det gudomliga. Naturen har en inneboende sublim intelligens som mänskligheten är en del av.
Sfärernas musik
Ur en synvinkel är den manifesta världen en till synes oändlig serie av vibrationer. Det gudomliga inbördes förhållandet genomsyrar den synliga världen. Platon sa “Gud geometriserar” vilket betyder att det finns en sublim ljudmatematik i universum. De som har öron att höra och möjlighet att uppfatta det ser naturens mönster som en sorts musik. Sfärernas musik är naturens harmoni som inte bara finns på planeterna utan även i varje sandkorn. Varje fenomen i den naturliga världen har en nyckel, en rytm och en melodi.
Oändlig mänsklig potential
Trots alla bevis på motsatsen innehåller människor potentialen för oändlig tillväxt i kreativitet, medkänsla och visdom. Den gamla läran är att människan är sjufaldig, vilket betyder att det finns många nivåer och plan för vårt väsen. Dessa nivåer och plan når ända in till livets källa. Om detta skulle kunna vara sant kan resan genom livet ses som en utforskning av den potentialen, själens egen potential. Detta påstående kan bevisas eller motbevisas genom våra egna experiment med våra egna liv. Övning ger färdighet. Bibeln säger: “Som en människa tänker, så skall han vara.” Om vi kan föreställa oss vår väg in i förtvivlan så är det omvända lika sant, vi kan föreställa oss vår väg ut ur det.
Livets enhe
En av teosofins centrala doktriner lär ut den radikala enheten i allt liv. Vi är förbundna i en gudomlig väv av ömsesidigt beroende trådar. Ens handlingar påverkar allas liv, enhet och universella orsakssamband. Det finns en gemenskap mellan alla varelser i ekosystemet. “Det enda livet genomsyrar ALLT.” Den mystiska upplevelsen av Oneness är en glimt av den allmänna principen. Det ger den metafysiska grunden som dikterar allt etiskt och moraliskt beteende. I slutändan kan vi inte skada en annan utan att skada oss själva.
Universellt brödraskap och systerskap
Universellt broder – och -systerskap är både ett faktum i naturen och ett ideal att sträva efter i tid och rum. Vi är alla sammanlänkande vare sig vi accepterar det eller inte. Vi är alla jordens barn. Själva vårt liv och vårt medvetande måste ha en gemensam källa. Begreppet radikal enhet, när det gäller människan, pekar på det uppenbara faktum att hela mänskligheten, utan undantag, är en del av en familj. Känslan av att vara avskild, ger upphov till lidande och utvecklar själviskhet och alienation. För att förverkliga mänsklig solidaritet måste vi övervinna vår falska identitetskänsla i namn och form och rikta vår känsla av själv till en transcendental andlig källa. Inget av detta händer över en natt. Som allt annat i naturen är denna förvandling stegvis och tyst när den kombineras med ansträngning i bästa riktning.
Medkänsla
Den grundläggande förmaningen som alla Stora Lärare lagt tonvikt vid är kärlek och medkänsla för alla. Målet med teosofin är att hjälpa människor att bli kvinnor och män av icke-våld i hjärta och sinne. Medkänsla var Buddhas centrala lära och kärlek Jesu centrala lära. Att utveckla empati och omsorg för andra är ännu en arena med oändlig potential inom den mänskliga konstitutionen. Att förvärva visdom, steg för steg, inspirerar till altruistisk handling utförd med skickliga medel och i rätt anda.